Så mycket böcker jag inte läst och så mycket som väntar, både till mig och barnen. Till mig står hyresgäesterna av Sarah Waters. Så klart. Nyss utkommen. Och till barnen har det kommit ut något som verkar intressant:
En dag har prinsessan som lever i ett trevligt och fredligt kungadöme
lyckats vispa ihop en alldeles fantastisk majonnäs. Då är det dags för
henne att välja en man. Kungen bjuder alla prinsar i närheten, men ingen
passar. Då bjuder han prinsarna som bor längre bort men de vill hon
inte heller ha. Så fortsätter det, och till sist ber kungen fen att
komma, för nu krävs ett mirakel.Fen får prinsessan att blossa röd i ansiktet...
söndag 24 maj 2015
Jag är en mussla som förlorat min pärla
Jag är en mussla som förlorat min pärla.
Anchee Min ur Röd Azalea, 1993.
Anchee Min ur Röd Azalea, 1993.
torsdag 21 maj 2015
Just nu
Läser just nu Röd Azalea av Anchee Min från 1993. Achee Min beskriver på ett fantastiskt rikt och humoristiskt vis hur hon som ung växte upp i Kina och sändes att arbeta på ett statsjordbruk. Där inleder hon ett förhållande med sin gruppledare Yan. Efter en tid uttas Anchee till att skickas till Shanghai för att medverka i en kommunistisk propagandafilm. Anchees och Yan slits isär och Anchee skriver: Jag är en mussla som förlorat min pärla.
I Shanghai möter hon de andra unga kvinnorna som ska vara med i filmen:
"De unga kvinnorna talade blygt om vad de hette. Den första berättade att hon hette brasved, att hon hade arbetat på ett stålverk och att hon var den tredje generationens arbetare i sin familj. Hon hade äggformat huvud och en liten, smal mun. Den var faktiskt så liten att den såg ut som analöppningen på min höna Storskägg. Hon hade ett passande namn för hon var fylld av en brinnande entusiasm."
Det är ungefär där jag är nu.
I Shanghai möter hon de andra unga kvinnorna som ska vara med i filmen:
"De unga kvinnorna talade blygt om vad de hette. Den första berättade att hon hette brasved, att hon hade arbetat på ett stålverk och att hon var den tredje generationens arbetare i sin familj. Hon hade äggformat huvud och en liten, smal mun. Den var faktiskt så liten att den såg ut som analöppningen på min höna Storskägg. Hon hade ett passande namn för hon var fylld av en brinnande entusiasm."
Det är ungefär där jag är nu.
Förälskad i Nina
Jag tror jag är förälskad. I Nina Bouraoui. Jag har läst Pojkflickan och nu senast Mina onda tankar och jag har en känsla av att jag förstår Nina liksom. Att jag går in i hennes tankar och jag kan identifiera mig med Nina och känna igen det hon känner.
Nä, det gör jag inte så klart. Jag känner inte Nina. Men jag tycker hon är en förbannat skicklig författare.
Nä, det gör jag inte så klart. Jag känner inte Nina. Men jag tycker hon är en förbannat skicklig författare.
fredag 1 maj 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)